Värmen som håller i sig långt in på kvällen. Barfota barn som springer omkring och blir alldeles kolsvarta på både fötter, händer och ansikte.
Jag har nu ägnat några minuter åt att leta igenom rummen efter en fågel. Det kvittrades och jag var helt säker på att ett litet as flugit in. Tack och lov var det inget as. Det var bara Juli som gav ifrån sig glädjekvitter, som låter precis som en fågel, inne i sin säng. Han hade dessutom bökat så mycket så han låg nere vid fotändan.
Nu hör jag inget kvitter längre så han sover väl.
Det lilla kvittret tycker det är fantastiskt roligt att sitta med vid bordet numera. Hemma hos Lindvall/Polgar var det lite extra kul.
Nehe, nu Morden i Midsomer. Såklart!
Malin
