Störig unge!

Måste man tycka om alla barn? 

Melvin har börjat leka med en grannunge som jag har ganska så svårt för. Ni vet en såndär unge som utan problem skulle kunna knalla in genom altandörren när den står öppen och börja leka i Melvins rum utan att ens fråga om Melvin är hemma. Han tjuter för allt, och om han inte får bestämma blir han sur.

Han är verkligen störig. Bara för att man har barn själv betyder väl inte det att man måste tycka om alla barn?

Visst finns det väl jobbiga och störiga ungar?!