Dom sötaste små lucior, tärnor, stjärngossar och den absolut sötaste tomten lussade i morse.
Milo var helt faschinerad och satt stilla heela tiden när dom sjöng. Nästa år är det han som står där...
Idag slog det mig hur nära jul det är. Alltså på riktigt. Paniken över alla julklappar som borde ligga inslagna och klara, men som precis som vanligt inte ens är inhandlade, infann sig.
Meeeen det är ju samma visa varje år så varför ändra ett vinnande koncept?
Det svåraste är att köpa till sina egna ungar tycker jag. Dom får ju så mycket av alla andra...
Sen börjar komma till den punkten i graviditeten då jag blir träningssugen. Undan väck med dålig kondition och hängigt fläsk. In med lite flås och fast...rumpa?!
Samtidigt njuter jag för fullt av magen eftersom det förmodligen är sista gången den ska vara såhär stor. Jag ska va svinduktig på att njuta dom sista veckorna som är kvar. Jag ska till och med ta åt mig av komplimangerna om att min mage är så fin o vacker.
Ja det ska jag banne mig, för jag vet ju att när bäbis väl är ute och magen är borta (typ) så saknar jag den ju som tusan.
Nu ropar kiddona!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar