Ladies Night och fjäderboan!

Kl 16.20 igår åkte jag o sju fina flickor till Linköping. Målet var såklart Ladies Night. Aldrig varit på det tidigare men det lär bli fler gånger!
På plats blev det fördrink och lite mingel med Anders Timell. Skön snubbe för övrigt.
Vi satte oss till bords (perfekta platser) och så småningom serverades maten. Helt ok varmrätt och galet god efterrätt. Om jag säger att den nästan bara innehöll choklad så fattar ni att den passa mig utsökt va?
En stund innan Brolle o Co. skulle äntra scenen kommer en kille fram till mig där jag sitter, och lägger en röd fjäderboa runt min hals.
-"Behåll den på så ska du få en rolig överraskning om en stund", säger han o går därifrån.
Sweet, tänker jag först, en present till mig. Sen börjar flickorna säga att jag säkert kommer få gå upp på scenen för att få ngt. Inte lika sweet längre tänker jag. Aldrig att jag skulle få för mig att göra något så pinsamt!
Ca 10 min senare kliver Timell upp på scen och säger att en ny tävling ska starta.
-"Ni tjejer i publiken med fjädrar runt halsen är välkomna upp på scenen"
No no no! Aldrig! Men, efter påtryckningar från flickorna, och egna tankar om att det kan väl inte vara så farligt kliver jag till slut upp på den där förbannade scenen!
-"Nu ska det bli sångtävling tjejer!", säger han då.
Typ här vill jag bara låtsas svimma eller få plötsliga förlossningsvärkar.
Jag sjunga? När helvetet fryser kanske. Reglerna dras och jag lyssnar inte ens. Försöker bara komma på någon snygg ursäkt för att kunna kliva av scenen.
-"Då kör vi igång tjejer"!
Eh va? Va ska vi göra? Ska jag sjunga? Vad går det ut på?
Jag frågar tjejen brevid mig och hon förklarar att när första tjejen sjungit en stund på en låt, är det dags för nästa tjej att direkt börja sjunga på en helt annan låt. Inte tveka eller sjunga på samma för då åker du ut.
Perfekt, tänkte jag. Bara o tveka.
Men sen kom tävlingsinstinkten fram, o jag tänkte att nu har jag ju redan börjat skämma ut mig, så varför inte fortsätta?
Jag tror vi var fyra tävlande, och efter en repertoar med både barnsånger, Erik Amarillo och Veronica Maggio från min sida, står jag där som vinnare! Vad hände där liksom?

Anders Timell ger mig både kram o puss och säger grattis.
-"Malin! Du har vunnit ett presentkort från SJ på 2000:-, men vet du vad det bästa är? Du ska få sjunga själv inför hela publiken!"
Nu ville jag verkligen dö, kräkas och föda barn samtidigt.
MEN jag gjorde det. Längst fram på scenen i strålkastarljuset inför jääävligt mycket folk ( skulle va intressant att veta exakt antal) så sjöng jag 'Fångad av en stormvind'.

Om jag säger att det var det värsta jag gjort så överdriver jag inte! Jag fick mig i alla fall ett minne för livet, och alla andra fick sig ett gott skratt.
Givetvis var mina flickor sååå snälla och filmade hela spektaklet. Om ni får se filmen? Hahahaha!!! Eller hur!