Den annars tillräckligt jobbiga astman blir självklart helt vidrigt jobbig. Speciellt nattetid. Han har hunnit sova en timme och nu börjar den pipiga andningen, hostan och den oroliga sömnen. Om han gick med på det skulle jag sitta med honom i famnen och sova. Inte för att det hjälper honom rent medicinskt, men det hjälper mitt mammahjärta... Älskade korv!
Skickat från min iphone 4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar