Ensamstående?

Den här kommentaren fick jag av Sofia:

Hahaha åh vad jag är glad att jag hittat din blogg. Du skriver SÅ roligt och dina barn är ju underbara. Det jag gillar mest är nog att man märker hur mycket du älskar dina barn, även att du inte skriver det rent ut om du förstår hur jag menar? 

Jag är inne här flera ggr om dagen. Jag är fast helt enkelt!

Tack för kommentaren Sofia och välkommen!

Mm jag tror jag förstår hur du menar. 

Självklart älskar jag mina barn och självklart har jag dom absolut bästa, sötaste och finaste barnen i världen!

Men bara för att jag inte tjatar om det här i bloggen dagarna i ända, betyder inte det att jag inte gör det. 

Man kan ju förmedla det på andra sätt än att just skriva dom orden, och tydligen har jag lyckats med det också eftersom du skriver att du märker det.  Kul! Sen säger jag inte att det är fel att skriva att man älskar sina barn. Absolut inte. Alla är vi olika va?

Sen har jag även fått denna kommentaren av anonym:

Fina barn du har. Du gör ett grymt bra jobb som ensamstående!

För det första: Tack! Klart dom är fina.

För det andra: Vad får dig att tro att jag är ensamstående?

 Jag har en väldigt gammal kille som i dagarna fyller 30 år, men jag känner att varken han eller vi som par är något jag vill dela med mig av här. Vi är väl som par i allmänhet, vi skrattar, vi bråkar, vi ligger osv....

Eller så är vi helt jätte intressanta och så spännande?!

For me too know, for you too not know eller liknande!

That´s it!