Två sover. En är i Danmark och en jobbar. Kvar är ju då jag.
Det är helt klart svintråkigt att sitta uppe och glo själv, och FB, insta, och diverse bloggar har jag kollat igenom både en och sju gånger. Kan konstatera att det händer inte så mycket nytt vare sig här eller där en torsdag i juni...
Milo är en såndär unge som hälsar på allt och alla när man är iväg. Idag på Maxi var såklart inget undantag.
Han är väldigt artig också. Och lydig. Iaf om någon annan säger något till honom.
Man fick provsmaka pasta och någon sås, och givetvis skulle Milo ha.
"Tack så mycket för maten" sa han när vi tagit den lilla minitallriken.
Herren som lagat maten sa varsågod, gav en servett till Milo, och sa att han skulle torka sig runt munnen om han blev kladdig.
Efter första tuggan torkade han sig runt munnen och sa "nu jag gjort det. Han sa jag måste det mamma".
Tänk om han lyssnade lika bra på allt vi sa till om...
Fast nu var det ju inte det jag ville ha sagt egentligen, men ni vet, ordbajs. Lite av en expert på ämnet!
När ni möter någon i affären som ni inte känner, på stan eller vart som helst, och den personen hälsar, vad gör ni då?
Jag själv hälsar tillbaka.
Är det ett barn som hälsar så finns det absolut inget undantag!
Det jag blir förvånad och fundersam över är hur många det är som faktiskt i n t e hälsar tillbaka när Milo glatt tjoar "hej hej!".
Det är ju liksom inte så att han viskar fram ett hej. Snarare tvärtom. Han lägger gärna till en mening också, tex "hej hej, jag är här och handlar nu med min mamma" Eller "hej hej, vad gör du?" A ni fattar.
En del hälsar glatt tillbaka. Andra tittar inte ens och låtsas inte höra.
Men dom jag stör mig allra mest på, det är dom som tittar men vägrar säga hej tillbaka!
Vad är dom rädda för? Dör dom av att öppna munnen och säga hej? Le lite tillbaka kanske är för mycket begärt det också?
Roligast är när dom bara glor utan att säga hej tillbaka, för då brukar han med ännu högre stämma säga "hej hej sa jag!!!"
Jag kanske skulle förstå om han la av ett såntdär psykopat skratt efteråt, ni vet som Tommy i Pippi Långstrump har (den ungen och det skrattet är för övrigt något jag skulle kunna skriva ett helt inlägg om. Och pappan med termosen...) men Milo är ju bara söt.
Aja, nästa gång någon glor utan att hälsa ska jag också säga hej, bara för att se om personen ifråga är extremt rädd för barn eller bara extremt otrevlig helt enkelt!
Har ni förresten sett att någon gått och tappat en bikupa(?!) på stan? Polisen var tydligen på plats. Och Västerviks Tidningen...
Behöver jag säga mer?!
- Malin
