Fortsätt så tack!
Ligger i soffan med en famnig froggie på magen. Bäst att passa på. På onsdag börjar Daniel jobba och då lär jag inte kunna sitta såhär. Jag känner lite smått panik måste jag erkänna. Tre barn plus jag som ska vara klara att gå hemifrån senast 8.40 på morgonen. Tre barn som ska få lika mycket uppmärksamhet. Två av tre som är i varsin trotsåldersperiod. Den ena värre än den andra. Vad har jag gett mig in på? Jomeeen det löser sig väl va? Ha! Återstår och se.
Långpromenad får det bli sen. Känns faktiskt skapligt i magen att gå längre sträckor nu. Men två veckor har det tagit. Har känt mig "läkt" efter en vecka dom andra gångerna. Men det var ju inte så länge sen sist dom var där och skar av alla muskler i magen så det kanske inte är så konstigt att det tar tid den här gången.
Två veckor sen Julian kom till oss. Känns som en evighet sen jag var gravid. Konstigt det där.
Filar lite på en förlossningsberättelse för den nyfikne också.
Om man skulle ta på sig ansiktet och hoppa ur mysbyxorna kanske?
Och Vickan: För fan se till o kläm ut han där inne nu. Beach 2012 (eller 2016 snarare) väntar ju på oss!
Ser fram emot förlossnings berättelse! :)
SvaraRadera