Titt på fan!

Den här dagen gick ju den också.
Klockan 7.15 i morse, när jag redan hade varit vaken i 4(!) timmar, tänkte jag att den här dagen skulle bli världshistoriens längsta dag. Men tji fick jag. Våra frukostdejter kom och timmarna sprang iväg bland allt babblande. Äntligen! Lovely! Fantastiskt! Ja ni fattar...
Stora åkte iväg på ett kalas och vi andra åkte iväg på ett annat. Där sprang timmarna också iväg.
Väl hemma blev det en välbehövlig middag och nu sitter jag här i soffan och dör lite. Det är ju det som är det värsta, när man sätter sig ner och tröttheten kommer som en obehaglig käftsmäll. Jag skulle utan problem kunna gå och lägga mig nu, trots att det är lördag. Vet dock en unge som skulle utse mig till världens tråkigaste mamma då, och den titeln vill jag inte ha.
Och hallå! Sova kan man väl göra när man blir gammal?!