Att jag var en såndär hurtig morsa som flyger upp ur sängen direkt när barnen vaknar och ropar. Pigg och glad och redo att leka femtioelvatusen lekar med världens största leende på läpparna. Jaså klockan är 6.30 en lördag? Jamen ååååå så härligt! Den kunde ju lika gärna varit 6, så då kan man ju säga att jag fick sovmorgon! Typ så...
Tyvärr är jag ingen sådan.
När jag hör att Milo ropar inifrån sitt rum och jag ser att klockan är 6.30 vill jag på riktigt dö en smula, eller i alla fall försvinna lite mystiskt. I morgon ska jag göra som pappan. Sova stenhårt och vägra höra ropen. Det värsta är ju att han lär sova lika hårt i morgon.
Vilken tur att min högra fot är skapligt duktig på att hitta hans smalben. En välplacerad liten kick där lär han väl vakna av tänker jag!
Malin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar