Två av ungarna sover och en är inte hemma. Killen är som vanligt inte hemma, så vad gör man? Jag vet inte när jag var "ensam" sist. Alltid en unge i knät eller iaf någon vaken. Det känns lite konstigt och obekvämt.
Ungefär som förra veckan när jag gick och slängde soporna. Helt ensam. Ingen vagn framför mig eller en liten hand i min. Jag visste inte riktigt var jag skulle göra av mina armar. Hur går man utan en vagn? Det kändes lite som att jag flög fram. Fast obehagligt. Jag känner mig liksom lite skyddad bakom vagnen...
Jag inser nu att jag har för lite egentid. Va faa-aan gör man?!
Och där vaknade Juli. Tack gode Gud!
Malin
Det är så roligt för jag känner igen så mkt från förr när du skriver =)
SvaraRaderaUnderbart att man inte är ensam om att känna sådär =)