Lilla ungen och jag lekte, åt och försökte få ordning på ett viktigt papper. Sen var det dags att ge sig ut igen.
Väl hemma, typ 45 min senare än vanligt, fick jag i lite panik leta fram tomtekläder som Melvin skulle ha på sig under skolans julfest tre timmar senare. Tur att jag fick veta det i såååå god tid?!
Jaja kläder hittade jag iaf och alla tomtar, pepparkaksgummor/gubbar (ja se på Marieborg får man faktiskt va det fortfarande, och jag skulle kunna skriva en hel uppsats om den där jävla debatten som just nu är på tapeten i hela landet!!!), stjärngossar och tärnor var så söta och duktiga!
Det var lotterier och fika efteråt och ungarna sprang omkring som skållade råttor!
Klockan hann bli 19.30 innan vi var hemma och dom minsta var uppe på övertid.
Ija som vi i en veckas tid nu bara lagt in i sängen så har han somnat, var inte upplagd för det.
Han har ju tidigare somnat i famnen utan bök, men när han inte längre kom till ro där så började vi med att somna själv.
Hur eller hur så gav han sig efter typ 20 minuters skrik. Då hade vi varit inne och stoppat om honom artonmiljarder gånger ungefär.
En modifierad variant av 5 minuters metoden skulle man kunna säga, som faktiskt funkar om man bara har lite tålamod.
Nu ska ni inte gå i taket och tycka att jag är helt hemsk som låter min unge ligga och skrika. Det är skillnad på gråt och gråt. Han var inte ledsen, utan förbannad!
Har gått igenom samma sak med dom andra två också och dom somnar tryggt och skönt varje kväll. Sådeså!
Malin
