Säger jag nej till någon så blir det ett jävla liv.
Man skulle kunna tro att han är tonårstjej med tanke på humöret, för visst är väl tjejer värre i sitt humör i tonåren än killar? (Kanske bara är önsketänkande men låt mig få tro det)
Efter x antal utbrott under förmiddagen så stoppade vi Ija o vagnen och gav oss ner på stan. Bara han och jag, typ.
Det är beundransvärt hur många gånger han kan kasta sig i stenhårda snövallar utan att få ont.
Gå en meter, kasta sig i en snödriva.
Gå en meter, kasta sig i en snödriva.
Sådär höll det på hela vägen ner, och nästan hela vägen hem!
När han inte kastade sig i snön så körde han rally med Ija.
Varje ålder har sin charm... Är det inte så man säger?!
Malin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar