Det här med viljan...

Båda mina barn har begåvats med en extrem vilja. I dom flesta lägena är det svinbra, medans det i andra lägen är mindre bra. Just nu står liten och vrålar och bankar på Melvins dörr bara för att han inte får gå in där och riva ut alla DVD-skivorna. Han står där en stund, sen går han iväg och leker med ngt för att sedan igen återvända och köra samma sak igen o igen o igen.

Den stora är minst lika envis. Han letar igenom varje leksak som låter, i jakten på dom rätta batterierna. Eftersom vi inte har några nya hemma måste han ta från en leksak o sätta i en annan som han vill ha just nu. Vem är det som får skruva upp dom där små små skruvarna då? Jomen självklart jag.
Vi körde ett sådant maraton förra veckan också, så förhoppningsvis kommer han ihåg vilka batterier som sitter i vilken leksak!

Den här envisheten kommer inte från mig. Eller...?