Jag såg den inte ens först, men när Daniel sa ordet ORM så skrek jag rätt ut och såg mitt liv passera förbi jävligt snabbt. Mitt vrål resulterade även i att Melvin blev livrädd såklart... Jag kan liksom inte behärska mig och försöka vara pedagogisk och vuxen. Jag blir verkligen livrädd och har ingen aning om vad jag gör. För ett tag sedan kröp det en spindel på Milos ben. Jag skrek och sprang därifrån! Bra morsa va?! Som tur var fanns det andra där som tog hand om spindeln i stället. Vidriga djur! Varför finns ni? Gå o dö eller gör något vettigt i stället!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar