Jag älskar vår vagn, men i snö och med båda barnen i blir den ganska framtung. Man får liksom plöja sig fram och man sätter sig fast varannan meter. Ganska träligt!
Men nu ser det ut som att trottoarerna är skottade, så i morgon ska vi nog ta oss fram.
Ija är verkligen helt hopplös just nu. Vet inte hur många gånger/dag jag får ta ner honom från soffan. Det hade ju varit en sak om han kröp upp i soffan och sen satte sig. Stilla. Men nu ska det ju krypas eller gås i hela soffan, och gärna ta tag i en soffkudde och kasta sig bakåt. Det blir inte så bra alla gånger!
Dessutom förstår han inte att han kan gå ner från soffan vartsomhelst, nej, han ska krypa bort till andra änden och sen gå ner. Han är helt duktig och vänder sig om och hasar sig ner som man ska.
Meeen, He's living on the edge skulle man kunna säga...
Att sova ensam är inte min grej.
Vet inte hur många gånger jag vaknat inatt. Helst av allt skulle jag vilja ha Milo bredvid mig i sängen, men det skulle han aldrig gå med på! Dessutom skulle han väl vakna av Ijas sedvanliga tjatter klockan 4.30.
Jaja på fredag kväll kommer Daniel hem igen. Då är han hemma tills på tisdag. Sen åker han till Frankrike i en vecka. Jippie?! Då är Melvin hemma och han är inte så svår när det gäller att sova bredvid mamma. Gött!
Malin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar