Milo blev helt galen och sprang fram och kastade sig i hans famn och kunde inte sluta säga pappa!
Ija kröp fram, sträckte upp händerna och skulle upp i famnen han också.
Jag blev chockad. Och glad. Och livrädd. När någon sliter upp dörren helt oväntat hinner ganska många tankar passera innan man ser vem det är.
Den lilla råttan har alltså lyckats lura mig totalt. Han visste redan i fredags att han skulle kunna komma hem fyra dagar tidigare än planerat.
När vi pratade på telefonen sista gången igår så hade han precis slutat jobba och skulle äta middag. Sa han. I själva verket passerade han Almvik!
Ja, han lyckades blåsa mig totalt. Men jävlar så glad jag är!
Idag är det dags att börja plugga. Vore ganska bra om jag hade fått uppgifter och upplägget för kursen kan tycka! Får väl se om det trillar in under morgonen.
Jag blir så trött!
Malin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar