Det har jag gjort idag. Önskar det var av skratt eller något annat trevligt men tyvärr inte.
Kroppen vill inte som jag vill längre och säger ifrån. Ordentligt!
Jag kan inte röra mig längre, och absolut inga längre sträckor.
Hämtning och lämning hos dagmamman funkar verkligen jätte pissdåligt.
Ha barnen hemma då? Tro mig, jag skulle självklart ha det om jag trodde att det skulle vara det bästa för dom.
Men med tanke på att jag knappt kan röra mig i rummen här hemma så skulle dom ha det jävligt tråkigt hemma med mig hela dagarna. Jag kan liksom inte ens klä på dom och ge mig ut ensam med dom. Sitta inne med ett invalido till morsa fem dagar i veckan, som dessutom har ont och inte kan leka och som pga smärtan är på uselt humör, vill jag bespara dom. Förhoppningsvis har vi kommit fram till en lösning som kommer funka dom här sista veckorna innan bäbis kommer. När ungen är ute hoppas jag innerligt att jag ska kunna röra mig igen. Tyvärr är det väl Daniel som kommer få det jobbigt dessa veckor som är kvar...
Känslan av att inte kunna ta hand om barnen (som jag brukar med hämtning, lämning, lek osv) gör att jag verkligen bryter ihop och känner mig som en helt dålig mamma.
Samvetet man fick på köpet med barnen...ni andra mammor och pappor vet vad jag pratar om va?!
Wä wä gnäll gnäll och bajs. Snart blir det som vanligt igen!
Idag var det gymnastik för barnen hos dagmammorna
Det dansades runt granen också och så var det fiskdamm. Milo var helt lyrisk kan jag säga.
Melvin var stolt över att få visa upp lillebror.
Hemma misshandlade barnen pappa Dada
och en jobbig blixt från mobilen fångade en unge som ätit lingon med hela ansiktet.
En helt vanlig dag med andra ord!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar