Jag är inte skrockfull...

Eller så kanske är jag det ändå?
Daniel spottar t.ex alltid tre gånger över axeln och säger lycka lycka lycka när en svart katt går över vägen. Det har förövrigt Melvin snappat upp och gör likadant. Dock har han väl hört lite fel, eftersom han säger flytta flytta flytta...
Om en spegel skulle gå sönder bryter jag inte ihop för det, fast lite orolig skulle jag kanske bli.
A-brunnar går jag inte på i onödan, fast stegar har jag inga problem med att gå under.

Min mamma blir galen om man ställer skor på bordet. Inte för att det är något jag gör så ofta, men om man tex köpt nya och ska fixa med snöret eller så, känns ju bordet som en bra höjd? Åh nej det får man absolut inte för henne. Vad som kan hända då har jag ingen aning om. Vet ni?
På tal om mamma så frågade hon hur det var med barnen förut när vi pratade.
"Inga förkylningar för någon av dom?"
Jag svarade nej. Förstår ni? Jag sa bara nej, istället för nej peppar peppar!
Jag tänkte på det när vi la på och kände liksom lite att jag borde ringa tillbaka och säga dom magiska orden. Samtidig tyckte jag själv att jag var lite väl paranoid, och lät bli.
Big misstake! Gissa vem som är täppt i näsan och har svårt att sova nu? Jo Ija såklart. Fan så onödigt.
Vad lär vi oss av det här då? Glöm aldrig säga peppar peppar, lycka lycka lycka och fan och hans moster, för det kommer och biter dig i arslet snabbare än du hunnit blinka!

Malin