script src='http://connect.facebook.net/en_US/all.js#xfbml=1' type='text/javascript'/>

torsdag 10 mars 2011

Äsch då!

På förmiddagen skulle Vickan och jag äntligen ses och ta en promenad.
När det ringde på dörren trodde jag givetvis att det var hon, så byxlös som jag var öppnade jag givetvis dörren ändå. Nu var det ju inte Vickan, utan en medelålders dam i sällskap med en yngre kvinna.
-Jag har ett litet häfte till dig, sa hon.
Direkt fatta jag ju att det var Jehovas, och sa vänligt
-Nej tack! Jag är inte intresserad.
Precis när jag ska stänga dörren säger hon 
-Jag ser att du har barn?!
-Eh ja. Fast jag är fortfarande inte intresserad. 
Sen åkte dörren igen. Direkt började jag fundera på hur i helvete hon kunde veta att jag hade barn. Milo sov och dörren var så lite öppen så att hon inte såg in i lägenheten...
Såg jag så sliten ut? Eller står det mamma i pannan på mig?
Dock behövde jag inte fundera så länge på´t, för när jag gick förbi spegeln såg jag detta:


Jag dog av skratt! 



7 kommentarer:

  1. Hahahaha! Fan vad skön du är och skapligt roligt att tanten från Jehovas kunde hålla sig för skratt, jag skulle asgarvat tror jag ;)

    SvaraRadera
  2. Skulle jag också gjort, haha! :)

    SvaraRadera
  3. Ja jag dog kan jag säga. Sen tyckte jag det var lite märkligt att hon ens sa något. Jag vet i fan om jag hade gjort det om det var en helt främmande människa som hade en blöt fläck på patten :)

    SvaraRadera
  4. Ha ha jag döööör så roligt;-) Tack för att jag fick skratta sååå mycket under fredagskvällen;-)!
    Kram K

    SvaraRadera